Nåja, jag måste i alla fall hålla min älskade blogg levande. Idag snöar det här i Stockholm, kan jag berätta. Stora, vackra snöflingor har jag sett, och när jag skulle slänga soporna idag, kände jag den knarrande snön. Eller förresten, det där var väl lite överromantiskt. Det var ju mina hjul som kände den. Själv kände jag att det var härligt att sticka ut näsan, men att idag blir det ingen långpromenad. Man kommer ju för fan ingenvart i snön med rullstol, utan fastnar bara i snöträsket. Tidigare var jag så arg på snön och tänkte typ anmäla Honom däruppe för diskriminering. Men sedan kom Elin, fyra år och berättade en historia för mig. När det regnar är det Gud som kissar, och när det snöar är det han som bajsat. Varför har jag inte tänkt på det förut? Självklart måste han också få bajsa, annars kan ju han anmäla mig för diskriminering. Jag tycker faktiskt att hans bajs har sin charm, trots allt. Så Gud: kom ihåg att when you have to go you have to go, ta all den tid du behöver! Att få förstoppning är ju aldrig kul.
måndag 24 november 2008
Tänkvärt...
Idag har jag verkligen ingenting speciellt att skriva om. Eller jo, det finns förstås massor, men inspirationen är som bortblåst.
fredag 21 november 2008
S.O.S. Förbundet Unga Rörelsehindrade behöver dig!
Jag vet rubriken kanske låter desperat, och det är vi faktiskt kan man säga. Om vi ska få finnas kvar som organisation, så måste vi bli fler, många fler. Innan den 15:e december, behöver vi bli 150 fler medlemmar.
Förbundet Unga Rörelsehindrade är en organisation för alla mellan 0-30 år. Vi kämpar för ett samhälle där alla kan leva på lika villkor. Alla ska kunna leva jämlikt med varandra. Vi vill att de som behöver ska få personlig assistans. Tillgänglighet ska bli en självklarhet. Hjälpmedel ska bli lättare att få. Kort sagt vill vi funktionshindrade kunna leva på lika villkor som er andra. Det gör vi inte idag, och därför behövs Förbundet Unga Rörelsehindrade. I förbundet lär sig ungdomar mellan 0-30 år som har funktionshinder, att kämpa för sina rättigheter och göra sina röster hörda. Det är väldigt viktigt!
Många tror att Förbundet Unga Rörelsehindrade, bara är till just för oss med rörelsehinder, men så är det inte! Du som inte har funktionshinder är också väldigt viktig! Vi behöver ditt stöd och din förståelse för vår kamp. Vi vill inte ha ditt medlidande, utan din riktiga förståelse och din solidaritet!
Idag tvingas vi vara små stackare, när vi egentligen borde få vara fullvärdiga medborgare. Om vi som behöver får personlig assistans, om samhället blir tillgängligt för oss, blir vi jämlika med er och ni får chansen att bli kompisar med oss. Vi kan bli skolkamrater eller arbetskollegor med er. Vi kanske kan bli era flick/pojkvänner. Det är precis så vi i Förbundet Unga Rörelsehindrade vill att det ska bli. Vi vill bryta isoleringen. Ni måste få lära känna oss och vi måste få lära känna er. Då kommer ni att märka att även fast vi har olika förutsättningar och olika livserfarenheter, så är vi alla väldigt lika och vi kan lära oss någonting av varandra. Samhället behöver olika människor för att det ska utvecklas. Mångfald berikar och vi kan berika era liv om vi tillåts göra det, liksom ni kan berika våra.
Att gå med i Förbundet Unga Rörelsehindrade är helt gratis första året. Sedan kostar det 60 kronor per år. Jag råder er att gå in på www.ungarorelsehindrade.se nu och bli medlemmar. Vi behöver er innan den 15:e december.
torsdag 20 november 2008
Intervju med tidningen Frihet
Imorgon ska jag bli intervjuad av SSU:s tidning Frihet, eftersom jag är språkrör i Unga Rörelsehindrade. Jag kommer att prata om allt möjligt som rör funktionshinderfrågor. Personlig assistans, tillgänglighet, vikten av en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering. Ska försöka få med så mycket som möjligt helt enkelt.
Ser fram emot morgondagen, det ska bli jättekul!
onsdag 19 november 2008
Varför blir man så trött i november?
Jag vet inte var jag ska börja någonstans, men jag går omkring (eller förresten, jag går ju inte, men ni fattar säkert) och känner mig så himla trött hela tiden. Det känns som om allting är grått. Grått grått grått. Ingen ide att dra upp rullgardinen, för då är det grått. Har man den nere så är det också grått. Vad gör man en sån här månad? Kan inte nån pigga upp mig lite? Nåt Bellmanskämt eller vad som helst, snälla!
tisdag 18 november 2008
Ta tag i missförhållanden, men låt inte oss andra hänga löst
Jag läste för ett tag sedan, en artikel ur tidningen Fokus, som handlade om "baksidorna med att arbeta som personlig assistent hos funktionshindrade". Forskning från Socialstyrelsen, visar att 31 procent av yrkeskåren har hotats i jobbet, och 23 procent har utsatts för våld.
I artikeln berättar man om Sara, som blev tafsad på av sin brukares pojkvän. Han försökte smeka henne och tog henne i rumpan.
I artikeln berättar man om Sara, som blev tafsad på av sin brukares pojkvän. Han försökte smeka henne och tog henne i rumpan.
När hon sa till arbetsgivaren fick hon till svar:
"Du måste ju tänka på att du är söt. Det är svårt för 60-åriga män att hålla fingrarna i styr."
Vad är det för svar från en arbetsgivare? Varför tar man inte i med hårdhandskarna där det råder missförhållanden? Polisanmäl mannen, säger jag. Sedan gäller det väl på något sätt att få den funktionshindrade kvinnan att lämna karlsloken. Man får väl förklara för henne att det inte fungerar så länge hon hänger ihop med en karl som tafsar på assistenterna.
En annan tjej som varit personlig assistent, berättade om en äldre man som bara ville ha unga tjejer anställda hos sig. Eftersom assistansbolaget ville ha kvar honom som kund, ignorerade de att han kommenterade tjejernas bröst.
Varför är bolaget så kundkåta att de låter en sådan snuskgubbe hållas? Det kan man verkligen fråga sig! Skicka stora, starka karlar till honom istället. Dem vill han nog inte tafsa på!
Samma tjej berättar också om när hon jobbade hos en cp-skadad kille som inte ville ge någon inskolning.
"Ofta är det så, att brukaren inte vill ha någon inskolning. Han vill förklara själv, inte vara nåt offer som det pratas över huvudet på."
Killen fick epileptiska anfall och hon hade ingen utbildning i lyftteknik. Där fanns inga lyfthjälpmedel, eftersom killen inte ville ha det. Han ville inte känna sig som ett paket.
Personligen tycker jag att man känner sig mer som ett paket om man inte har lyft och där tror jag många håller med mig. Ett tungt och jobbigt paket som ska fraktas hit och dit och som förstör folks ryggar. Alla som behöver lyft borde vara tvungna att ha det och det borde också bli lättare att få de hjälpmedel man behöver. Jag, och många med mig har fått kämpa väldigt hårt för våra. Det har varit evighetslånga procedurer, vilket jag tycker är jättekonstigt!
Nåja, hos mig finns nu i alla fall lyft, duschstol och hela tjotaballongen, vilket jag är oerhört glad för. Jag tror också att de flesta funktionshindrade faktiskt vill ha de hjälpmedel som behövs.. Det är oerhört jobbigt och kränkande att behöva ligga andra till last.
Jag lider verkligen med de assistenter som råkar ut för det här och tycker att det krävs hårdare tag mot dessa missförhållanden. Man får dock absolut inte dra alla över en kam och bestraffa alla funktionshindrade för vad vissa människor gör. Det gäller att tänka på att missförhållanden råder inom alla branscher och man måste vidta åtgärder där det behövs, utan att för den sakens skull straffa oss vanliga människor som är beroende av assistans. Det är inte rätt att våra liv ska vara i fara på grund av de här rötäggen.
Jag tycker att artikeln låter rätt så negativ till hela assistansreformen. Assistenterna kallas för "vår tids tjänsterhjon" och det låter som om assistansyrket är fullt av misär och elände. Den ovetande tror jag kan få känslan av att de flesta funktionshindrade är otillräkneliga och att vi bara tänker på oss själva. Självklart finns det sådana människor ibland oss, men det gör det bland alla. Det känns som om man vill sprida en nidbild av oss och av assistansyrket.
Som sagt, ta tag i missförhållandena som råder, men låt inte oss andra hänga löst.
söndag 16 november 2008
Gå med i "Bojkotta LIDL" på Facebook!
Jag såg just på Facebook att det finns en grupp som heter "Bojkotta LIDL". Där har jag gått med, gör det ni också!
Skandal, LIDL i Solna!
På LIDL i Solna, slänger man mat som blir över i olika sopkärl.
För att bli av med "problemet" att hemlösa kom dit och tog den, hällde man gift på den och satte upp en skylt om att den var giftig p.g.a. stölder av deras sopor.
Ursäkta, men vad är problemet med att folk tar maten som blir över? Det är väl jättebra att den kommer till användning! Jag undrar verkligen varför det slängs så mycket mat som fortfarande är ätbar och bra. Varför skickas inte den till härbärgen och liknande så att folk får glädje av den istället? Nej, hellre häller man gift på den. Vilket jävla slöseri rent ut sagt!
Jag blir så ledsen när jag läser om LIDL-skandalen och tycker att det vittnar om en hemsk människosyn. Är man hemlös så har man inget människovärde, utan man behandlas som en råtta. Skandal!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)