Ta tag i missförhållanden, men låt inte oss andra hänga löst

Jag läste för ett tag sedan, en artikel ur tidningen Fokus, som handlade om "baksidorna med att arbeta som personlig assistent hos funktionshindrade". Forskning från Socialstyrelsen, visar att 31 procent av yrkeskåren har hotats i jobbet, och 23 procent har utsatts för våld.
I artikeln berättar man om Sara, som blev tafsad på av sin brukares pojkvän. Han försökte smeka henne och tog henne i rumpan. 

När hon sa till arbetsgivaren fick hon till svar:

"Du måste ju tänka på att du är söt. Det är svårt för 60-åriga män att hålla fingrarna i styr."

Vad är det för svar från en arbetsgivare? Varför tar man inte i med hårdhandskarna där det råder missförhållanden? Polisanmäl mannen, säger jag. Sedan gäller det väl på något sätt att få den funktionshindrade kvinnan att lämna karlsloken. Man får väl förklara för henne att det inte fungerar så länge hon hänger ihop med en karl som tafsar på assistenterna.   

En annan tjej som varit personlig assistent, berättade om en äldre man som bara ville ha unga tjejer anställda hos sig. Eftersom assistansbolaget ville ha kvar honom som kund, ignorerade de att han kommenterade tjejernas bröst. 

Varför är bolaget så kundkåta att de låter en sådan snuskgubbe hållas? Det kan man verkligen fråga sig! Skicka stora, starka karlar till honom istället. Dem vill han nog inte tafsa på!

Samma tjej berättar också om när hon jobbade hos en cp-skadad kille som inte ville ge någon inskolning.

"Ofta är det så, att brukaren inte vill ha någon inskolning. Han vill förklara själv, inte vara nåt offer som det pratas över huvudet på." 

Killen fick epileptiska anfall och hon hade ingen utbildning i lyftteknik. Där fanns inga lyfthjälpmedel, eftersom killen inte ville ha det. Han ville inte känna sig som ett paket.

Personligen tycker jag att man känner sig mer som ett paket om man inte har lyft och där tror jag många håller med mig. Ett tungt och jobbigt paket som ska fraktas hit och dit och som förstör folks ryggar. Alla som behöver lyft borde vara tvungna att ha det och det borde också bli lättare att få de hjälpmedel man behöver. Jag, och många med mig har fått kämpa väldigt hårt för våra. Det har varit evighetslånga procedurer, vilket jag tycker är jättekonstigt! 

Nåja, hos mig finns nu i alla fall lyft, duschstol och hela tjotaballongen, vilket jag är oerhört glad för. Jag tror också att de flesta funktionshindrade faktiskt vill ha de hjälpmedel som behövs.. Det är oerhört jobbigt och kränkande att behöva ligga andra till last.

Jag lider verkligen med de assistenter som råkar ut för det här och tycker att det krävs hårdare tag mot dessa missförhållanden. Man får dock absolut inte dra alla över en kam och bestraffa alla funktionshindrade för vad vissa människor gör. Det gäller att tänka på att missförhållanden råder inom alla branscher och man måste vidta åtgärder där det behövs, utan att för den sakens skull straffa oss vanliga människor som är beroende av assistans. Det är inte rätt att våra liv ska vara i fara på grund av de här rötäggen.

 

Jag tycker att artikeln låter rätt så negativ till hela assistansreformen. Assistenterna kallas för "vår tids tjänsterhjon" och det låter som om assistansyrket är fullt av misär och elände. Den ovetande tror jag kan få känslan av att de flesta funktionshindrade är otillräkneliga och att vi bara tänker på oss själva. Självklart finns det sådana människor ibland oss, men det gör det bland alla. Det känns som om man vill sprida en nidbild av oss och av assistansyrket.

Som sagt, ta tag i missförhållandena som råder, men låt inte oss andra hänga löst.