Låt mig få berätta om den kränkande granskning som vi assistansberoende utsätts för av Försäkringskassan med jämna mellanrum.
Vartannat år vill Försäkringskassan göra en omprövning av vårt assistansbehov. Det gäller konstigt nog även oss som har livslånga, grava funktionshinder, som ALDRIG kommer att förbättras. För mig känns det väldigt konstigt att mitt assistansbehov ska omprövas. Jag kan ju liksom aldrig bli bättre, utan snarare sämre.
Försäkringskassan vill veta exakt hur våra dygn ser ut, in i minsta lilla detalj. Hur ofta man går på toaletten, hur lång tid det tar, vad man gör därinne. De ställer frågor som är näst intill omöjliga att svara på, och dessutom väldigt kränkande. De vill veta exakt hur lång tid allt man gör tar. Något privatliv finns inte för oss, och jag tror att även den som i vanliga fall är stark som person, känner sig värdelös efter en granskning av Försäkringskassan. Jag har gått ut därifrån och kräkts. Jag har varit nära att svimma, suttit där och kallsvettats.
Det är svårt att beskriva så att ni ska förstå hur det känns. Man fråntas allting och måste vara så extremt personlig att det nästan inte finns något kvar utav en när man går ut därifrån. De vänder ut och in på en, tömmer en på allting. Man känner sig som en våt fläck till slut.
Visst har jag förståelse för att man måste hålla koll på saker och ting, men det måste finnas bättre sätt än att vända ut och in på oss på det här viset! Och som sagt, varför ska vi med livslånga funktionshinder som aldrig kommer att förbättras, behöva utstå dessa granskningar? Vi har det svårt nog ändå tycker jag.
Bara för att man råkat födas i en kropp som inte fungerar, ska man väl inte fråntas sitt privatliv?
Kärlek, respekt och integritet åt alla!
1 kommentar:
Jag håller med dig. När jag hörde om detta blev jag så upprörd.
Pinsamt! Jag förstår inte alls detta. Kanske något för tv att ta upp. Har en helt del frågor jag skulle vilja ställa till försäkringskassan. Gissar att de inte har några svar.
Skicka en kommentar