Om en människa vill dö har samhället misslyckats!

Onsdagen den 22:a oktober, var jag med i TV4:s debattprogram Kvällsöppet. Jag representerade Förbundet Unga Rörelsehindrade, som jag är språkrör i. Debatten handlade om aktiv dödshjälp, för eller emot. Jag tycker verkligen inte att det är någon enkel fråga, men är emot det. 

Ett argument som för-sidan ofta kör med, är att den aktiva dödshjälpen bara skulle ges till dem som är i livets slutskede, som lider oerhört och som själva vill dö. Visst kan jag vid första tanken rent spontant känna "den här stackars människan lider verkligen, låt honom/henne dö." Det tror jag alla kan känna rent spontant. Man får ju självklart panik av att se någon lida. Men jag tror att man med hjälp av rätt smärtlindring och mänskligt stöd, kan få ett värdigt, naturligt slut på sitt liv. Jag undrar om det inte ofta är så att man ropar att man vill dö, fast man egentligen vill bli fri från lidandet och till exempel slippa ha ont. 

Risken är stor att det rullar på av bara farten, om man ger aktiv dödshjälp åt en grupp människor, att folk som skulle kunna leva ett bra liv med rätt hjälp stryker med. Vem ska bedöma vad som är ett värdigt liv? 

Vem vet vad det är som gör att en människa vill dö? 

Själv kan jag säga att jag ofta tycker att mitt liv känns väldigt svajigt, och ska jag vara ärlig så har det funnits stunder då jag velat dö. Man får ofta signaler om att man är i vägen och till besvär. Man kostar för mycket och ska vara jävligt tacksam för det man får. Nu hotar regeringen att skära i assistansreformen med 3,5 miljarder, vilket skulle innebära en katastrof för mig. Skär man i assistansreformen, så blir mitt och andra gravt funktionshindrades liv värdelösa. Då blir det väl till att öppna upp de gamla institutionerna igen. Fruktansvärt! Det är inte själva funktionshindret som får mig att vilja dö, utan otryggheten. Hur kommer min framtid att bli? Kommer assistansreformen att finnas kvar? Kommer jag att få de hjälpmedel jag behöver? Kommer samhället att bli tillgängligt för mig någon gång så att jag kan leva som en fullvärdig medborgare? Egentligen vill jag inte dö, jag vill leva ett värdigt liv, fritt ute i samhället, på lika villkor som alla andra. Det är samhällets plikt att se till så att jag kan göra det, att se till så att ingen människa vill dö!

Kärlek, respekt och 1000 kilo livsglädje åt alla!

/Emelie