Till slut tog jag farväl av mina kära kollegor, tillika vänner. Det var dags att gå ner till porten och vänta på färdtjänstbussen som skulle ta oss hem. Vi trodde faktiskt inte att den skulle vara försenad den här gången också. Sådan otur kunde man väl inte ha på en och samma dag? En stund senare fick vi svaret. Det kunde man visst.
Återigen väntade vi en stund och ringde sedan för att kolla var bussjäkeln var någonstans.
"Vänta så ska jag ta kontakt med chauffören", sa en kvinna i växeln.
Sedan kom den automatiska mannen tillbaka en lång stund.
"Du är satt på vänt".
"Chauffören säger att du har avbokat resan", sa telefonkvinnan när hon kom tillbaka.
"Det har jag inte alls!" sa jag.
"Nej, jag förstår det. Det här låter jättekonstigt! Det enda jag kan göra är att boka en ny resa åt dig. Det kommer en buss om 20 minuter". Vi blev alltså satta på vänt en bra stund extra, en timme närmare bestämt.
Om lokaltrafiken fungerade så här dåligt så skulle ingenting i samhället fungera.
På kortet ser ni mig och min assistent, satta på vänt i Unga Rörelsehindrades port.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar