Som en extra mamma har hon faktiskt varit. Hälsat på mig på sjukhus när jag opererats, stöttat oss i olika jobbiga situationer, hittat på kul saker med oss. Hon har alltid funnits där och det är en riktig blessing att hon finns i våra liv!
Hon lider av grav hissfobi, och har berättat att hon har varit så rädd för hissar, att hon hellre sprungit trappa efter trappa än att ta hissen.
Igår kom jag att tänka på en sak: finns det rullstolsburna som har hissfobi? Det skulle vara väldigt kul att få kontakt med den personen i så fall! Hur funkar det då? Det är väl bara get over it som gäller antar jag, men det är ju lättare sagt än gjort om man är riktigt rädd för någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar